E

Jag tänkte imorse medan jag gjorde mig vacker att jag kommer nog inte gråta allt för mycket på denna begravning. Det var ju dags för honom och blaha blaha blaha..
Ha! Trodde jag ja. Jag var mormors dejt, alltså så satt jag längst fram med barnen och barnbarnen. Och jag grät mest av alla. Såg knappt vart jag gick när det var dags att gå fram och lägga rosen på kistan.
Grät gjorde jag även på mottagningen efteråt när farfar läste en dikt.

Jag är blödig. Det är bara att acceptera.